Att känna ångest av att leva

Jag känner enorm ångest och sorg. En del av mitt liv tar slut. Nu är det september och det är nu som jag börjar känna det. Jag har ingenstans att ta vägen. Snart kommer jag inte ha något boende och jag är helt förlamad av krypande skräck och ångest. Ligger i sängen och orkar inte göra saker. Orkar inta att gå och köpa något att äta.
Jag vet att jag har makt i mina händer. Men jag är så arg och vilse. Och känner mig så övergiven.
Jag tvivlar på mig själv, känner mig sämre än alla andra. Tvivlar på att jag någonsin kommer att jobba  med det jag älskar. Känner att jag inte kan någonting, att jag blir snart en anektod om duktiga flickan som gjorde bra ifrån sig när hon studerade men föll platt så fort hon avslutade studier.